Göra sitt yttersta eller "bara" vinna?

I ett tidigare inlägg skrev jag om bonus och beröm som förstärkning. I denna kommer vi prata om en välfungerande och ofta outnyttjad typ av förstärkningar. Arbetsrelaterade förstärkningar. En vanlig arbetsrelaterad förstärkare är Premaecks princip, på svenska även känd som ”farmors lag”. Premaeck var en amerikansk forskare och psykolog som bevisade att beteenden som anses roliga att utföra kan användas som förstärkare för beteenden som anses mindre roliga att utföra. Den innebär att man låter en mindre intressant uppgift följas av en mer intressant. Det som händer är att den första uppgiften, som är mindre intressant, med tiden blir mer intressant på grund av att den leder till andra intressantare uppgifter. Man låter då ett efterföljande beteende förstärkas av ett föregående, t.ex. att först göra läxor och sedan spela fotboll.

Att säkerställa att siffror stämmer i exempelvis en budget kan vara ett administrativt tungt jobb. Det är dock viktigt för alla som har ett ekonomiskt ansvar. En del chefer tycker att budgetarbete är tråkigt och delegerar därför detta till en assistent eller liknande. Ofta är kanske inte heller assistenten road av budgetarbete. Däremot anses det generellt sett vara en rolig uppgift att göra en analys av ekonomin och fundera på förbättringar. Genom att låta en person utföra en mindre rolig uppgift och låta den leda till en rolig uppgift innebär att använda den roliga arbetsuppgiften som arbetsrelaterad positiv förstärkare. Ett sätt att skapa ett större intresse för just arbete med siffror skulle alltså kunna vara att tätare koppla ihop det administrativa arbetet med budgeten med att få analysera siffrorna efter att de är ”i ordning”. Fråga en revisor. Det är sällan att sätta siffrorna på rätt ställe som var det som lockade med revisorsarbetet, utan de möjligheter de gett att förstå verksamheten när siffrorna sitter på rätt ställe. Förståelse och känsla av att göra något meningsfullt är vanligen förstärkande.

Förstärkningar kan med fördel användas för att påverka hela grupper. Ett vanligt fenomen i organisationer i dag är ”månadens arbetare”, ”veckans säljare” osv. Detta kan vara förödande. Att skapa en vinnare innebär att alla andra faktiskt är förlorare. Ibland är dessutom reglerna för vem som är vinnare godtyckliga, vilket skapar ett missnöje och onödig avundsjuka i organisationen.

Organisationer anstränger sig inte för att anställa förlorare. Varför då arbeta på ett sätt som skapar förlorare?

Det finns olika sätt att se till att flera kan bli vinnare. På ABB finns något som heter ”EMPower”. EMPower är ett systematiskt sätt för flera att visa uppskattning för sina medarbetares prestationer. Medarbetarna kan gå in i systemet och erkänna varandra som duktiga på ett eller flera områden. Målet är att skapa ett incitamentsystem som är centrerat kring medarbetarna snarare än kring finanser och att tydliggöra att flera medarbetare (helst alla) ska erkännas som duktiga, på det de är duktiga på. Även på sociala medier som LinkedIn finns möjlighet att "erkänna" (eng. endorse) de du har i ditt nätverk. Effekten blir förhoppningsvis att fler upplever att de är duktiga och vill fortsätta utvecklas.

En annan negativ konsekvens av ”månadens arbetare” är att man skapar ett klimat där det inte är nödvändigt att göra sitt bästa för att få uppmärksamhet, eller bli vinnare. Vinnaren behöver kanske inte ens anstränga sig nämnvärt. Det räcker att vara bättre än alla andra.

Låt oss leka med tanken att vi lånar in Zlatan till en division 3 klubb. Vill vi att Zlatan ska bli utsedd till matchens lirare, eller vill vi att han ska prestera så bra han bara kan? För mig är svaret enkelt och det är det nog för de flesta. Men känner man inte till de principer som gäller för mänskligt beteende är det lätt att hamna fel trots att man vill rätt.

Beteenden som endast förstärks av ”konstlade” konsekvenser, exempelvis officiella utnämningar, diplom, årligt uppmärksammande, bonusar och matchens lirare, förstärks mer sällan än sådant som förstärks spontant och slumpvist (intermittent), så kallade naturliga förstärkare. Naturliga förstärkare, exempelvis en känsla av stolthet, chefens intresse, en blinkning, ett vänligt ord eller känslan av att man slog en fin passning är nog så viktiga för att en organisation ska prestera. Ju mer ett beteende förstärks, desto större chans att det upprepas i framtiden. Att förlita sig på monetära förstärkare som är både mindre effektiva och dyrare än sociala, kognitiva och arbetsrelaterade förstärkningar är rentav korkat om man ska tro på forskningen om hur människor fungerar.

Har ni några förslag på hur man kan skapa system där alla får vara vinnare eller bara synpunkter, kommentarer och frågor? Tankar, kommentarer och synpunkter uppmuntras.